Klockan är nog egentligen mera måndag än söndag. Snarare 02.14 än nio på kvällen. Jag har varit på den lokala söndagskrogen. Ikväll lockade väl Eldkvarn lite. Varför sova bort livet tänkte jag och drog iväg.
Ganska trevligt faktiskt. Jag och flera andra udda existenser samsades på en begränsad yta. Gänget som varit på hockey hördes väl genom sorlet och musiken. Hörde av en källa att dom åkt på rejält med däng. I ett annat hörn samma killar som år efter år brukar stå och hänga vid kortspelet oavsett vilken krog man hamnar på. Drömtjejen som många killar noterar när hon dyker upp. Ouppnålig tror en del, lättillgänglig säger andra. Rätt så ointressant tyckte jag. Jag faller nog mer på udda karaktärsdrag än på gymkroppar. Men jag är nog allt lite nyfiken på vad som rör sig innanför de behärskade ansiktdragen och den tuktade kroppen som rör sig över golvet som på en hundutställning.
Annars har jag ägnat hela helgen åt campinglivet. Vi var några stycken som var ute och tältade lite i skogen. Ett 20-mans militärtält på fyra personer blir ganska rymligt trots allt. Tyvärr hamnade vi vid en snöskoterled. Antingen bor det många handikappade i de här trakterna eller så har dom något annat handikapp än de rent kroppsliga. För snöskotern är väl till för handikappade?
Dagbok torsdag 25 februari
Min födelsedag var det idag. Första gången jag inte var hemma på en sådan dag. Vi hade ett trevligt möte i ett sällskap jag ingår i. Kanske ingen sekt precis men vi dricker sprit.
När jag fyllde tjugo var det dags att besöka systembolaget. Kanske skulle jag köpa något åt mina föräldrar. Jag gillade inte alkoholhaltiga drycker förrän jag fyllt minst 25. Idag var jag också på systemet. Köpte några flaskor punsch. Precis som då fick jag visa legitimation. Under femton år har jag visat legitimation. Börjar bli lite tjatigt. En del blir smickrade, jag blir ingenting. Killen före mig gjorde stor affär av det. 25 år och behöva visa leg! Vilken grej skrek han ut. Jag var tyst.
Nu är jag lite trött efter ett intensivt möte med öl, snaps och punsch. Inget mer att säga om denna dag.
Trött, trött, trött...
När jag fyllde tjugo var det dags att besöka systembolaget. Kanske skulle jag köpa något åt mina föräldrar. Jag gillade inte alkoholhaltiga drycker förrän jag fyllt minst 25. Idag var jag också på systemet. Köpte några flaskor punsch. Precis som då fick jag visa legitimation. Under femton år har jag visat legitimation. Börjar bli lite tjatigt. En del blir smickrade, jag blir ingenting. Killen före mig gjorde stor affär av det. 25 år och behöva visa leg! Vilken grej skrek han ut. Jag var tyst.
Nu är jag lite trött efter ett intensivt möte med öl, snaps och punsch. Inget mer att säga om denna dag.
Trött, trött, trött...
Dagbok onsdag 24 februari
Idag har jag tänkt en miljard tankar. Har jag slappat på jobbet tro? Kanske inte så farligt men förmodligen är det vissa andra dagar som är väl ansträngda.
Kom att tänka på att jag fyller år nu fram på vårkanten. För länge sedan hade jag som mål att det skulle komma ett visst, ganska stort antal, människor till mig på födelsedagen. Utan injudan alltså. När dagen närmade sig fegade jag ur och skickade ut en massa inbjudningar. Jag tror målet uppfylldes. Egentligen helt emot mitt normala sätt att fungera. Jag brukar aldrig be om något och minst av allt om sällskap. När jag sedan återgick till den gamla fina principen att inte påminna om min existens fick jag äta tårta i en vecka efteråt.
Kom att tänka på att jag fyller år nu fram på vårkanten. För länge sedan hade jag som mål att det skulle komma ett visst, ganska stort antal, människor till mig på födelsedagen. Utan injudan alltså. När dagen närmade sig fegade jag ur och skickade ut en massa inbjudningar. Jag tror målet uppfylldes. Egentligen helt emot mitt normala sätt att fungera. Jag brukar aldrig be om något och minst av allt om sällskap. När jag sedan återgick till den gamla fina principen att inte påminna om min existens fick jag äta tårta i en vecka efteråt.
Nu har jag kommit igång på allvar med att röja upp efter en massa lediga helger. Det blir lätt en stora högar med viktiga papper. Bland annat hade jag inte betalat hyran för januari. Min räddning var kanske att jag betalat för februari. Men bor man i bostadsrätt och är med i styrelsen kanske det är mindre risk för vräkning.
Jag lagade till en improviserad wok idag med kycklingfilé, som vanligt. Jag lever på det, finns alltid i frysen. Man tar fram en bit och tinar. Under tiden skär man till några grönsaker som kan finnas hemma. Idag var det frysta broccolibuketter och gul lök (inte fryst). Wokade nudlar (kokta först) och sedan hoi-sin sås, riven lime och riven ingefära och vips var en kanonmiddag klar på 10-15 minuter. Märkligt egentligen att jag som handlar så sällan har både färsk ingefära och färsk lime hemma. Undrar hur det gått till?
10 minuter efter middan var köket städat också. Jag var nog allt lite imponerad tror jag.
Dagbok tisdag 23 februari
Ytterligare en jobbig dag på mitt arbete. En massa kablar och jox som vanligt. När dom andra gick hem tog jag en liten bilutflykt på drygt 20 mil. Bra avkoppling tycker jag. Man måste ju hinna fundera lite på dagarna också. På radion skulle några tjejer berätta vad som var bra med killar och vad dom tände på hos killar. Jag lyssnade lite intresserat men som vanligt kände jag inte igen mig i beskrivningarna. Efter en stund blev jag räddad av bilradion som slocknade alldeles av sig själv. Den ville inte starta igen utan behövde kylas av först. Då kunde jag fantisera alldeles själv utan inblandning av näsvisa låtsastyckare. Det kändes genast mycket bättre.
Jag tyckte att jag ideligen blev omkörd av gamla slitna Volvo 240 som gungade fram i alltför hög fart. Samhällets utslagna trodde jag. Fenomenet kan också ha berott på att jag körde mellan Kramfors och Härnösand.
Nu är klockan 22 och men trodde den som vanligt var 23.30 som den brukar vara när jag kommit hem från jobbet. Igår alltså, jag anpassar mig så fort. Är det IQ, EQ eller kanske DM? Vanligt hederligt dåligt minne alltså.
Jag tyckte att jag ideligen blev omkörd av gamla slitna Volvo 240 som gungade fram i alltför hög fart. Samhällets utslagna trodde jag. Fenomenet kan också ha berott på att jag körde mellan Kramfors och Härnösand.
Nu är klockan 22 och men trodde den som vanligt var 23.30 som den brukar vara när jag kommit hem från jobbet. Igår alltså, jag anpassar mig så fort. Är det IQ, EQ eller kanske DM? Vanligt hederligt dåligt minne alltså.
Dagbok lördag 20 februari
Solen glittrade i snön och jag kämpade på med snöskorna som vanligt. Efter fem timmar ute i snön var jag helt apatisk. Kan ha berott på närings- och/eller vätskebrist.
Tidig middag för att hinna med familjeföreställningen på bion. Bara par så långt ögat nådde. Kille tjej, man kvinna, tjej kille och så vidare. Och så jag då förstås. Dom verkade ha suttit där i mycket god tid. Jag fick en riktig nackknäckarplats alldeles för långt fram.
Hur hinner dom med att äta middag? Jag hade uppenbara problem med den biten och fick springa genom stan. Först tänkte jag mig en bio och några mindre besök i krogsvängen. Efter filmen, Under solen, var planerna som bortblåsta och existensiella frågor förmörkade himlen. Nu har jag druckit massor av vatten och resterna av middagsvinet. Ingen Helena Bergström i sikte så jag somnar istället. Istället för vadå? Bra fråga säger jag och somnar in
Tidig middag för att hinna med familjeföreställningen på bion. Bara par så långt ögat nådde. Kille tjej, man kvinna, tjej kille och så vidare. Och så jag då förstås. Dom verkade ha suttit där i mycket god tid. Jag fick en riktig nackknäckarplats alldeles för långt fram.
Hur hinner dom med att äta middag? Jag hade uppenbara problem med den biten och fick springa genom stan. Först tänkte jag mig en bio och några mindre besök i krogsvängen. Efter filmen, Under solen, var planerna som bortblåsta och existensiella frågor förmörkade himlen. Nu har jag druckit massor av vatten och resterna av middagsvinet. Ingen Helena Bergström i sikte så jag somnar istället. Istället för vadå? Bra fråga säger jag och somnar in
Dagbok fredag 19 februari
| När jag varit på jobbet i en halvtimme kom den krypande, paniken. Hur ska det här gå? Inte bra tänkte jag om de oöverstigliga hindren som restes för att hindra mig i jobbet. Jag bet ihop och framåt eftermiddan började det ljusna. Dom försvann en efter en, mina arbetskamrater. När dom var borta allihop började det pipa och lysa rött. Inte bra. Inte bra alls. Jag knappade febrilt för att få bort de röda lamporna. När dom väl slocknat sprang jag snabbt ut därifrån. Här kan man bli kvar hela natten var min tanke. En skrämmande tanke. Med tanke på att jag redan tillbringat två nätter där redan. Sedan kom jag hem till det svarta hålet. En obligatorisk depprunda på sängen och sedan bet jag ihop igen. En cykeltur var precis det jag längtade efter. Fincykeln skulle det vara. Först kollade jag in biorepertoaren, inget att jubla över. Sedan cyklade jag omkring lite i snöfallet. Kändes precis som vanligt. Min planhalva liksom. En säregen och skön känsla när dubbarna får väsnas lite i asfalten. Jag cyklade genom gångtunneln på gångarnas sida så pass fort att en kille kände sig föranledd att göra en häftig manöver. Den slutade med ett platt fall. Inga dubbar där inte. Lite vemodigt kunde jag konstatera att en av mina favoritflickor var hemma alldeles ensam. Att jag var ensam ute på cykeln var liksom inget bekymmer i det sammanhanget. Gäller det omvända förhållandet tro? Jag justerade växlarna istället. Man kan väl inte cykla omkring med en rasslande växel. Nere på stan förekom en sådan. För stor ram dessutom. Ack, ack och ack, vad är det för fel på mänskligheten? Nu är det gäspdags trots att klockan bara är halv tio. Nu tänker jag definitivt inte bita ihop. Snart sover jag sött och drömmer kanske om hur solen glittrar i snön där jag kommer flygande på mina snöskor. | |
Dagbok torsdag 18 februari
Ännu en sen arbetsdag. I och för sig blev klockan bara ett idag. Kanske lite förmildrande att jag började arbetsdagen halv elva.
Jag har märkt att det går att hinna med hushållets mest elementära skötsel om man försöker vara åtminstone lite effektiv. Man plockar ur diskmaskinen på morgonen. Det tar faktiskt nästan ingen tid alls, bara man sätter igång. När man ätit middag plockar man i allt och startar den. Innan man går på jobbet startar man tvättmaskinen. När man kommer hem startar man torktumlaren. Det är nästan inte ett dugg jobbigt egentligen men ack så svårt att komma till skott.
Inga teorier idag tror jag. Kanske för att jag bara umgåtts med apparater och maskiner mest hela dagen. Inte så inspirerande faktiskt. Nä, jag verkar inte ha tänkt en enda vettig tanke på hela dagen.
Jag har märkt att det går att hinna med hushållets mest elementära skötsel om man försöker vara åtminstone lite effektiv. Man plockar ur diskmaskinen på morgonen. Det tar faktiskt nästan ingen tid alls, bara man sätter igång. När man ätit middag plockar man i allt och startar den. Innan man går på jobbet startar man tvättmaskinen. När man kommer hem startar man torktumlaren. Det är nästan inte ett dugg jobbigt egentligen men ack så svårt att komma till skott.
Inga teorier idag tror jag. Kanske för att jag bara umgåtts med apparater och maskiner mest hela dagen. Inte så inspirerande faktiskt. Nä, jag verkar inte ha tänkt en enda vettig tanke på hela dagen.
Dagbok onsdag 17 februari
Nu är det egentligen torsdag kl. 02.30. Jag har varit på lite nattjobb och känner mig lite uppspelt av den anspänning som mina arbetsgifter krävde i kväll.
7 dagar sedan sista dagboken och jag har varit med om en hel del. Från en liten fjällresa till en lite större arbetsresa till Jämtland. Större på så sätt att jag åkte mera bil, jobbade mera och bodde på hotell. Mycket roligare att vara i fjällen alltså.
På en jämtländsk skogsbilväg såg jag fyra älgar och en timmerbil.
Jag hann även fundera på kvinnans roll på jorden. En ganska stor uppgift att fundera på men jag brukar ha gott om tid att fundera i bilen. Jag tyckte mig se flera tendenser som tyder på att sakernas tillstånd inte är som vi är vana att tro. Är det kanske så att det är mannen som måste ta det övergripande ansvaret för samhälle och jord när kvinnan fastnar i mikrovärlden? Fast egentligen tror jag inte att skillnader beroende på kön är så stora. Teorin får nog ligga till sig lite.
7 dagar sedan sista dagboken och jag har varit med om en hel del. Från en liten fjällresa till en lite större arbetsresa till Jämtland. Större på så sätt att jag åkte mera bil, jobbade mera och bodde på hotell. Mycket roligare att vara i fjällen alltså.
På en jämtländsk skogsbilväg såg jag fyra älgar och en timmerbil.
Jag hann även fundera på kvinnans roll på jorden. En ganska stor uppgift att fundera på men jag brukar ha gott om tid att fundera i bilen. Jag tyckte mig se flera tendenser som tyder på att sakernas tillstånd inte är som vi är vana att tro. Är det kanske så att det är mannen som måste ta det övergripande ansvaret för samhälle och jord när kvinnan fastnar i mikrovärlden? Fast egentligen tror jag inte att skillnader beroende på kön är så stora. Teorin får nog ligga till sig lite.
Dagbok onsdag 10 februari
Börjar vakna upp ur feberdvalan. Självklart ska man alltid befinna sig på jobbet, hört ordet oumbärlig nå´n gång? Det vill man ju vara, bäst att inte låta dom förstå att man inte är det.
Jag stapplade hostande hem i går kväll med en lätt blodsmak i munnen. Kylan kramade musten ur mina lungor. Jag somnade direkt och hann knappt med att tänka ett endaste dugg på tjejerna. Eftersom jag lyckats hålla mig från porren i alla år så funkar det liksom inte när tanken är trög.
Idag satt jag som klistrad vid bildskärmarna som värsta börsmäklaren. Jag förmedlade bandbredd åt höger och vänster. 2 megabit till ditt och 34 megabit åt datt. Faktiskt lite avkopplande för en trött hjälte. Jag fascineras fortfarande av hon den välartikulerade på lunchserveringen. Märkligt, är hon dotter till en talpedagog eller?
Nu ska jag byta sängkläder för tredje gången på två dagar. Jag har svettats en hel del.
Jag stapplade hostande hem i går kväll med en lätt blodsmak i munnen. Kylan kramade musten ur mina lungor. Jag somnade direkt och hann knappt med att tänka ett endaste dugg på tjejerna. Eftersom jag lyckats hålla mig från porren i alla år så funkar det liksom inte när tanken är trög.
Idag satt jag som klistrad vid bildskärmarna som värsta börsmäklaren. Jag förmedlade bandbredd åt höger och vänster. 2 megabit till ditt och 34 megabit åt datt. Faktiskt lite avkopplande för en trött hjälte. Jag fascineras fortfarande av hon den välartikulerade på lunchserveringen. Märkligt, är hon dotter till en talpedagog eller?
Nu ska jag byta sängkläder för tredje gången på två dagar. Jag har svettats en hel del.
Dagbok söndag 7 februari
I morse vaknade och hade ont i ryggen! Ganska lite men ändå. Det borde bara kunna bero på två saker, antingen har jag cyklat för lite eller så är sängen utsliten. Visserligen har jag cyklat lite på sistone. För att skona knäna intalar jag mig. Men faktum är att sängen har sjunkit ihop precis så att rumpan trillar ner i en grop. Jag köpte ju faktiskt en säng avsedd för de som är lite tyngre än jag själv är. Långt efter jag köpt den såg jag att rekommenderad vikt var uppåt 100 kg. Nu måste en ny till. Nya våndor, Dux, Hästens eller Ikea. Det är frågan. Förra gången var jag så ung att jag varken lärt mig uppskatta en dubbelsängs komfort eller vikten av att ha en i sovrummet. Jag tänkte att det kan man ju lämpligen vänta med tills det finns behov liksom. Numera känns det mest realistiskt att fundera över komfortens betydelse. En av de ytterst få fördelar med att bo på hotell jag kan komma på är nog dubbelsängen. Jag brukar ha lite dåligt samvete och tänka på städpersonalen när jag stökar till för två personer men betalar för en.
Dagbok lördag 6 februari
Tillbaka från Åre och på topp. Dom underbaraste av varelser, små änglar dansade innanför mina ögonlock närhelst jag blundade. Minnen, kära minnen. I öronen var det mest bara tinnitus från alla konserter man måste bevista under en vecka i Åre. Blåmärken från kravallstaketen och repor under skidorna. På det hela taget kanon fastän det regnade dygnet runt.
Tyvärr tynar änglarna bort allt eftersom och hur jag än sträcker handen efter dom så tycks dom ha nya mål i siktet. Bara att bita ihop som vanligt, snart är det vardag igen. Tröstshopping och städning blir min räddning i stillheten. I morgon ska bilen också den åka hem och lämna mig ensam med ryggsäcken och cyklarna.
Sista dan med bilen tänkte jag, vad gör man då? IKEA, javisst alla andra åker ju dit. Nu efteråt förstår jag lite bättre varför jag alltid åker dit på måndagar 19.00 dagen före löning. En positiv biverkning var att jag återtog arbetet med att fixa köket. Inte illa trots allt.
Tyvärr tynar änglarna bort allt eftersom och hur jag än sträcker handen efter dom så tycks dom ha nya mål i siktet. Bara att bita ihop som vanligt, snart är det vardag igen. Tröstshopping och städning blir min räddning i stillheten. I morgon ska bilen också den åka hem och lämna mig ensam med ryggsäcken och cyklarna.
Sista dan med bilen tänkte jag, vad gör man då? IKEA, javisst alla andra åker ju dit. Nu efteråt förstår jag lite bättre varför jag alltid åker dit på måndagar 19.00 dagen före löning. En positiv biverkning var att jag återtog arbetet med att fixa köket. Inte illa trots allt.
Dagbok torsdag 28 januari
| En mellandag tänkte jag skriva först men egentligen inte. Punschakademien är ju en höjd- och ljuspunkt i mörkret. Jag lyckades faktiskt mot alla odds köpa lite vin till vinstället också. I 22 fack fanns det ingenting. 2 flaskor såg lite ensamma ut. Nu ligger det ett helt litet stim med flaskor och ser lockande ut. Jag håller på och planerar för att få igång broderns bil som jag skulle använda. Han lär ju bli missnöjd om bromsarna rostar ihop. En skarvsladd från båthuset kan jag kanske använda för att tjuva lite ström till motorvärmaren från något uttag här i kvarteret. Men då krävs det att jag går dit med en ganska stor ryggsäck som rymmer en massa skarvsladdar. Ganska mycket jobb för att få en liten bil att starta. Nästa vecka kanske. Eller veckan därpå, då får han lösa det själv, brodern. | |
Dagbok måndag 25 januari
Min undersökning av bilägarens kynne går inte så bra hittills. Jag har ju bestämt mig för att försöka åka bil överallt och även på löjligt korta sträckor. Det ska pågå under två veckor. Resultatet ska sedan ge mig insikt i vad som driver bilåkaren att hela tiden välja bilen utan minsta lilla ifrågasättande är det tänkt.
Redan i morse gick det snett när jag av bekvämlighetsskäl valde att inte skrapa fram bilen under alla snö och is. Det är ju mycket bekvämare att gå 1,2 km tänkte jag och glömde vetenskapens krav på objektivitet. Kanske missade jag något där. Det måste ju finnas en anledning till att andra tänker tvärtom och gladeligen sopar och skrapar.
Inte kommer jag i säng i tid heller. Bilen hade så stora isklumpar i hjulhusen att den knappt gick att köra. Hela proceduren tog närmare en timme innan allt var klart.
Jag gör ett nytt försök i morgon. Då ska jag handla lite dricka till Åreresan och dessutom hälsa på en vän som bor 500 meter härifrån.
Redan i morse gick det snett när jag av bekvämlighetsskäl valde att inte skrapa fram bilen under alla snö och is. Det är ju mycket bekvämare att gå 1,2 km tänkte jag och glömde vetenskapens krav på objektivitet. Kanske missade jag något där. Det måste ju finnas en anledning till att andra tänker tvärtom och gladeligen sopar och skrapar.
Inte kommer jag i säng i tid heller. Bilen hade så stora isklumpar i hjulhusen att den knappt gick att köra. Hela proceduren tog närmare en timme innan allt var klart.
Jag gör ett nytt försök i morgon. Då ska jag handla lite dricka till Åreresan och dessutom hälsa på en vän som bor 500 meter härifrån.
Dagbok söndag 24 januari
Av rent vetenskapliga skäl har jag lånat en bil i några veckor. Jag far ju alltid ut åt höger och vänster skällandes på helt oförstående bilägare. Dom åker ju inte mindre bil för det. Okej, det är ju deras problem om dom förstör sina liv skulle man kunna säga. Men jag har ju världsförbättrande ambitioner och tycker nog lite synd om dom ändå. För att kunna förfina mina preventiva metoder undersöker jag hur mekansimerna bakom bilåkandet fungerar. Vad är det som gör en pigg 6-åring till ett vrak redan före 30? Efter två dagar känner jag hur latmasken letar i alla mina skrymslen och vrår för att hitta en blotta i mitt starka försvar.
Idag har jag varit ute i skogen och städat lite. Några grottfoton hann jag med också. I skogen var det väldigt skräpigt med en massa plastband och skit. Jag var ganska spak när jag var klar med banden och kunde sätta mig ner för lite fika.
Eftersom jag slutat med kaffet sedan igår så hade jag choklad i termosen. Det där vanliga sockerslisket har jag aldrig gillat och riktigt choklad vet jag inte hur man gör. Så idag provade jag att smälta en sockerfattig och kakaorik chokladkaka i vatten och mjölk. Och se det blev en utmärkt chokladdryck. Kanske lite dyr men god, mycket god.
Idag har jag varit ute i skogen och städat lite. Några grottfoton hann jag med också. I skogen var det väldigt skräpigt med en massa plastband och skit. Jag var ganska spak när jag var klar med banden och kunde sätta mig ner för lite fika.
Eftersom jag slutat med kaffet sedan igår så hade jag choklad i termosen. Det där vanliga sockerslisket har jag aldrig gillat och riktigt choklad vet jag inte hur man gör. Så idag provade jag att smälta en sockerfattig och kakaorik chokladkaka i vatten och mjölk. Och se det blev en utmärkt chokladdryck. Kanske lite dyr men god, mycket god.
Dagbok fredag 22 januari
Ganska trött är jag nu och var är du?
Börjar inse att Happiness nog var en riktig höjdarfilm. Tråkigt att dom måste rea den efter bara en vecka på bion här ute på landet. I DN På stan var den tvåa på en recensenttopplista.
När jag körde förbi bilen som fastnat i en snödriva tänkte jag att det egentligen är frivilligt att köra bil. Att bilen jag körde mycket väl kunnat dra upp bilen ur diket hörde ju inte dit. Att vara bilhatare förpliktigar. Inte nog med det, senare promenerade jag på ett något osmidigt sätt på det stora köptemplets parkering.
Inga många tankar i huvudet just nu, dom försvinner emellanåt. Förmodligen lider jag av en allvarlig sömnbrist efter en så´n där vecka då disken växer till ett berg redan på onsdan.
Det känns som jag skriver som ett sluddrande fyllo och därmed tar censuren vid...
Börjar inse att Happiness nog var en riktig höjdarfilm. Tråkigt att dom måste rea den efter bara en vecka på bion här ute på landet. I DN På stan var den tvåa på en recensenttopplista.
När jag körde förbi bilen som fastnat i en snödriva tänkte jag att det egentligen är frivilligt att köra bil. Att bilen jag körde mycket väl kunnat dra upp bilen ur diket hörde ju inte dit. Att vara bilhatare förpliktigar. Inte nog med det, senare promenerade jag på ett något osmidigt sätt på det stora köptemplets parkering.
Inga många tankar i huvudet just nu, dom försvinner emellanåt. Förmodligen lider jag av en allvarlig sömnbrist efter en så´n där vecka då disken växer till ett berg redan på onsdan.
Det känns som jag skriver som ett sluddrande fyllo och därmed tar censuren vid...
Dagbok onsdag 20 januari
Avgår 4.37, ankommer 23.16, lite trött blir man. Från flyget känner man lockelsen, svik din klass, här får du frotteras med de andra. Okej, jag köpte två flaskor vin. Okej, jag köpte en flaska konjak. Okej, jag läste DI. Men mitt ursprung är i arbetarklassen. Solklart, går inte att trolla bort. Jag ser hur mina kollegor förtrollas av flyget. På något sätt får flygkapitalet boskapstransporten att kännas rätt. Man är en vip liksom, trots att man egentligen bara är en massa som ska skyfflas hit och dit på effektivaste sätt. I min ryggmärg sitter det att tåget är rätt. Järnvägen och centralstationen har alltid varit folkets, är fortfarande folkets och kommer förmodligen att våra så ett tag till. De utslagna får man på köpet, dom bor ju i stan, inte på Arlanda.
Nu är det sent, jag är trött, nu ska jag nog betala medlemsavgiften till skattebetalarnas förening. Djupare än så sitter förmodligen inte min solidaritet med skatteverket.
Nu är det sent, jag är trött, nu ska jag nog betala medlemsavgiften till skattebetalarnas förening. Djupare än så sitter förmodligen inte min solidaritet med skatteverket.
Dagbok söndag 17 januari
En underbar dag med massor av svett och ömma ben. Tänk att först få lägga upp alla delarna i söndagstidningarna på köksbordet och dessutom få sitta där hur länge man vill. Att sedan slippa bilåkningen och andra dumheter. Jag tog mina snöskor under armen och begav mig till skogen. Därute var det rofyllt och träning på samma gång. Avkoppling i ansträngningen. Ganska förvånad blev jag när en människa dök upp. Till råga på allt var det en som kämpade sig genom den tunga snön utan skidor och snöskor. Mycket förvånad stod jag och tittade efter denna person. Finns det verkligen fler som rör sig här utanför skidspåren? Tydligen, för strax efter så dök nästa upp. Mannen med hunden tyckte mina snöskospår var bra. Av ren och skär givarglädje knatade jag runt hela dan och gjorde stigar i skogen.
Jag blev så trött att jag var skakig när jag till slut kom hem. Kanske lite dumt att vara ute hela dan utan vatten och mat. Men trevligt var det.
Jag hann med lite jobb och en bio också. Nu ska jag verligen njuta av lite sömn efter en heldag.
Jag blev så trött att jag var skakig när jag till slut kom hem. Kanske lite dumt att vara ute hela dan utan vatten och mat. Men trevligt var det.
Jag hann med lite jobb och en bio också. Nu ska jag verligen njuta av lite sömn efter en heldag.
Dagbok fredag 15 januari
Inte somnade jag tidigare på torsdagskvällen som jag planerat utan snarare tvärtom. Och på fredag morgon fick jag straffet. Klockan halv fem pep det från väckningsanordningen. Till råga på allt skulle jag flyga idag. När kallelsen kom hade jag glömt bort att det numera går ett tidigare X2000 än det som är i Stockholm 9.15. Flyget hem var för att jag fortfarande trodde att det skulle bli en fjällresa på fredagskvällen. Men så skulle det inte alls bli.
På flygbussen till Arlanda började tankarna från mötet skingras och jag kände hur fredagsångesten kom krypande. Nu ska jag lura dig tänkte jag och somnade. Tretton minuter före avgång tittade jag på skärmen och läste: "Sundsvall 42 STÄNGD". Det var jag och en höjdare från Telia med årskort som stod där vid gaten och såg snopna ut. -Planet står ute på plattan och bussen har gått, var förklaringen vi fick. Ingen fjällresa alltså. Nu började det kännas lite jobbigare och väl hemma måste jag göra något drastiskt för att kunna somna nöjd och glad.
Ett snabbt mål nödmat och sedan plockade jag fram mina syntetkläder och kängorna. Jag kämpade genom snön som börjar bli ganska djup uppför berget i mörkret. Jag skulle hälsa på mina kära vänner i radiostationen och klappa om dem inför helgen. Jag kände mig som liemannen när jag gick fram till den äldste och mest erfarna av dem. Hon har blivit lite gnällig med åren och är ganska påfrestande för vårdpersonalen. Nu var det dags efter trettiotalet år. Jag stängde av tillförseln av näring och hon tystnade direkt. Nu när det var nästan tyst hörde jag hur en annan av gamlingarna också börjat gnälla. Ett högfrekvent pip som förstört hörseln för många av oss som behövt vistas därinne i dagar och veckor.
Som vanligt gjorde skogspromenaden susen och jag somande ovaggad och längtade nästan efter att få gå till jobbet på lördan och pappersberget på mitt skrivbord.
På flygbussen till Arlanda började tankarna från mötet skingras och jag kände hur fredagsångesten kom krypande. Nu ska jag lura dig tänkte jag och somnade. Tretton minuter före avgång tittade jag på skärmen och läste: "Sundsvall 42 STÄNGD". Det var jag och en höjdare från Telia med årskort som stod där vid gaten och såg snopna ut. -Planet står ute på plattan och bussen har gått, var förklaringen vi fick. Ingen fjällresa alltså. Nu började det kännas lite jobbigare och väl hemma måste jag göra något drastiskt för att kunna somna nöjd och glad.
Ett snabbt mål nödmat och sedan plockade jag fram mina syntetkläder och kängorna. Jag kämpade genom snön som börjar bli ganska djup uppför berget i mörkret. Jag skulle hälsa på mina kära vänner i radiostationen och klappa om dem inför helgen. Jag kände mig som liemannen när jag gick fram till den äldste och mest erfarna av dem. Hon har blivit lite gnällig med åren och är ganska påfrestande för vårdpersonalen. Nu var det dags efter trettiotalet år. Jag stängde av tillförseln av näring och hon tystnade direkt. Nu när det var nästan tyst hörde jag hur en annan av gamlingarna också börjat gnälla. Ett högfrekvent pip som förstört hörseln för många av oss som behövt vistas därinne i dagar och veckor.
Som vanligt gjorde skogspromenaden susen och jag somande ovaggad och längtade nästan efter att få gå till jobbet på lördan och pappersberget på mitt skrivbord.
dagbok torsdag 14 januari
Häromdagen var jag vid grönsaksdisken. Bakom pelaren var ett intagande hårsvall placerat. Jag tittade sensuellt fram bakom pelaren medveten om det intryck jag skulle ge. Håret vände sig om och hajade kanske till. Jag också, hade jag inte sett henne någonstans? Vi, två starka självständiga subjekt går naturligtvis inte omkring och tänker på giftermål i livsmedelsaffären. Vi gick därför åt var sitt håll utan att få något svar och först vid kyldisken kom jag på det. Sist hade hon ju kompletterat håret med en något speciell klänning. Henne hade jag ju tänkt på efteråt och faktiskt något lite ångrat min styrka och självständighet (då också). Kanske skulle det fungera bättre att betrakta varje kvinna som en objekt, ladda lite med hormoner och köra på instinkten.
Som lite avkoppling till verkligheten har jag jobbat på mina Linux-kunskaper den här veckan. En till synes ganska bra anledning att inte ta itu med ugnsköpet. Man vill ju inte missa tåget och Linux-tåget har redan en ganska bra fart.
Men trots det har jag brevväxlat lite med en ugnsförsäljare som heter Jeanette och hon har erbjudit några till synes bra affärer. Kanske redan före sommaren, det vore något det!
Som lite avkoppling till verkligheten har jag jobbat på mina Linux-kunskaper den här veckan. En till synes ganska bra anledning att inte ta itu med ugnsköpet. Man vill ju inte missa tåget och Linux-tåget har redan en ganska bra fart.
Men trots det har jag brevväxlat lite med en ugnsförsäljare som heter Jeanette och hon har erbjudit några till synes bra affärer. Kanske redan före sommaren, det vore något det!
dagbok söndag 10 januari 1999
Sedan jag dömt ut min egen pappaförmåga brukar jag understundom ta små promenader till de platser där riktiga pappor finns. På söndagarna är det lättast, då behöver jag inte vika av min egen rutt mer än marginellt för att kunna passera de populäraste platserna. Mitt i skogen har dom avverkat alla träd, satt upp en massa skyltar så att papporna hittar och byggt promenadstigor där minst fem pappor med barnvagnar kan gå i bredd. Idag var det snö ute och jag såg bara tre sorters pappor. I skidspåret jagade dom fram i färgglada fantomendräkter, sportpapporna. Dom hade en sån fart att barnen knappast skulle hinna med. Kanske blev dom kvar hemma på radhustomten när pappa kom på att Vasaloppet snart stundar och att mera träning behövs.
Nästa pappa var finpappan, mammas stolthet med handsydda italienska märkesskor. -Paaappa kan vi gå till lekplatsen? -Nej det är för mycket snö du får stanna där. Tur att barn har god fantasi så att inte den lilla futtiga snöhögen tråkar ut dom när pappa tar sin söndagspromenad runt fikastugan.
Ute på den stora planen kämpar de med små plankstumpar på fötterna. Den moderna skidpappan lär ut hur man gör. Att man knappast kan åka på det som kallas barnskidor och att det är platt och tråkigt verkar inte pappa märka. Här är ju stadens skidcentrum!
Jag vandrar vidare en bit ute i skogen och tänker på min egen pappa. Han var rätt mesig på många sätt men på söndagarna var han min idol. Han var den som alltid vågade åka utför de brantaste backarna. Vi kämpade oss genom snön ut i skogen där dom fanns, de backar där han lärt sig åka skidor som liten. Jag hade dom finaste skidorna på hela skolan. Löparskidor med rätt spann och rottefellabindning. Mina klasskamrater hade korta brädbitar med kabelbindning. Kängarna satt alltid snett i bindningen så att det knappast gick att åka rakt fram några längre sträckor. Kanske blev det lite ensamt där framme i täten under skolans skidutflykter men det var ju så kul att åka fort.
Nästa pappa var finpappan, mammas stolthet med handsydda italienska märkesskor. -Paaappa kan vi gå till lekplatsen? -Nej det är för mycket snö du får stanna där. Tur att barn har god fantasi så att inte den lilla futtiga snöhögen tråkar ut dom när pappa tar sin söndagspromenad runt fikastugan.
Ute på den stora planen kämpar de med små plankstumpar på fötterna. Den moderna skidpappan lär ut hur man gör. Att man knappast kan åka på det som kallas barnskidor och att det är platt och tråkigt verkar inte pappa märka. Här är ju stadens skidcentrum!
Jag vandrar vidare en bit ute i skogen och tänker på min egen pappa. Han var rätt mesig på många sätt men på söndagarna var han min idol. Han var den som alltid vågade åka utför de brantaste backarna. Vi kämpade oss genom snön ut i skogen där dom fanns, de backar där han lärt sig åka skidor som liten. Jag hade dom finaste skidorna på hela skolan. Löparskidor med rätt spann och rottefellabindning. Mina klasskamrater hade korta brädbitar med kabelbindning. Kängarna satt alltid snett i bindningen så att det knappast gick att åka rakt fram några längre sträckor. Kanske blev det lite ensamt där framme i täten under skolans skidutflykter men det var ju så kul att åka fort.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)