Börjar vakna upp ur feberdvalan. Självklart ska man alltid befinna sig på jobbet, hört ordet oumbärlig nå´n gång? Det vill man ju vara, bäst att inte låta dom förstå att man inte är det.
Jag stapplade hostande hem i går kväll med en lätt blodsmak i munnen. Kylan kramade musten ur mina lungor. Jag somnade direkt och hann knappt med att tänka ett endaste dugg på tjejerna. Eftersom jag lyckats hålla mig från porren i alla år så funkar det liksom inte när tanken är trög.
Idag satt jag som klistrad vid bildskärmarna som värsta börsmäklaren. Jag förmedlade bandbredd åt höger och vänster. 2 megabit till ditt och 34 megabit åt datt. Faktiskt lite avkopplande för en trött hjälte. Jag fascineras fortfarande av hon den välartikulerade på lunchserveringen. Märkligt, är hon dotter till en talpedagog eller?
Nu ska jag byta sängkläder för tredje gången på två dagar. Jag har svettats en hel del.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar