Dagbok fredag 8 januari 1999

Vaknade på ett hotell i Östersund. En ganska bra stad där jag känner mig hemma. Jag tog en liten kvällspromenad igår från hotellet genom stan och till Isgrottan på Frösön. Bristen på ficklampa gjorde att jag avstog från att krypa ner i det lockande hålet.
Idag hände inget ovanligt. Alltför sent lyckades jag ta mig hem från jobbet. Jag behövde handla mat men var först tvungen att ligga på soffan och deppa lite. Ett typiskt fredagsnöje när man kommer hem från jobbet. När jag tagit mig ur det värsta mörkret och fått på mig ryggsäcken var klockan nästan sju och nere på stan var affärerna naturligtvis stängda. Som tur är har jag oftast ett grundförråd av matvaror. En pastasås med skinka och vuxensmak svängde jag ihop lite snabbt. Sedan tittade jag på en telemarksfilm och drack lite tjeckisk pilsner.
Nu har jag just smält lite vax på telisarna och känner mig riktigt positiv. Kanske inte så där överlycklig men benen och jag längtar efter några sköna skärande svängar.

Dagbok 2 januari 1999

När jag pratade med min bästa kompis Hans i morse hoppades jag på en lugn lördag med lite shopping. Lagningslappar till Gore-Tex byxorna behöver jag efter en olycka med klätterskydden i tornet på Norra berget. En större pepparkvarn och lite mat behövs också. Men som vanligt tjatade han om en utflykt i skogen. Till slut enades vi om en mindre tur runt Södra berget. Vatten, kaffe och bröd packade jag ner i ryggsäcken och vi drog iväg vid halv tolv. Först skulle vi gå på en knappt upptrampad stig efter bergets norra brant. Hans påstod att det var en fin gammal stig men jag misstänker att han gjort den själv, ingen annan vill väl gå där. En fikapaus uppe vid ängen hoppades jag på men inte då. Genom lössnön och först halvvägs ner till Fläsian var det en liten paus. Snabbt vidare förbi något som kallades Kubengrottorna. Några stenar med snö på tyckte jag det såg ut som men Hans försvann in i berget med en ficklampa i munnen. Strax efter såg vi de första människorna när vi korsade ett skidspår. När jag stod och tittade efter flickan med hunden försvann mitt sällskap till nästa stenröse. En bit in i skogen var det nya hål. Skittråkigt tyckte jag och spanade längtansfullt efter den fina hunden. Nu var det tydligen slut på friden. Vi gick upp och ner i raviner, klafsade i vatten som gömts under snön och kämpade oss upp för branta klippor. Ta tag i granen där uppe sa Hans och pekade på en liten buske som inte ens skulle duga till en blyertspenna.
Nu var det mörkt och vi var framme vid slalombacken. Där satt vi en stund och åt resterna av matsäcken samtidigt som snowboardåkarna gled förbi nedanför klippan. Ingen telemarksåkare här idag så jag får väl ta fram favoritfilmen när jag kommer hem. Nere vid stan skiljdes vi åt. Jag var ganska trött eller helt slut egentligen men Hans mumlade något om en extra tur uppför branterna på Norra berget.
Jag gick ensam hem genom stan, klockan var halv fem, planerna för en lugn söndag tog form i mitt huvud. Man kan ju inte tvätta svettiga kläder varje dag.