Klockan är nog egentligen mera måndag än söndag. Snarare 02.14 än nio på kvällen. Jag har varit på den lokala söndagskrogen. Ikväll lockade väl Eldkvarn lite. Varför sova bort livet tänkte jag och drog iväg.
Ganska trevligt faktiskt. Jag och flera andra udda existenser samsades på en begränsad yta. Gänget som varit på hockey hördes väl genom sorlet och musiken. Hörde av en källa att dom åkt på rejält med däng. I ett annat hörn samma killar som år efter år brukar stå och hänga vid kortspelet oavsett vilken krog man hamnar på. Drömtjejen som många killar noterar när hon dyker upp. Ouppnålig tror en del, lättillgänglig säger andra. Rätt så ointressant tyckte jag. Jag faller nog mer på udda karaktärsdrag än på gymkroppar. Men jag är nog allt lite nyfiken på vad som rör sig innanför de behärskade ansiktdragen och den tuktade kroppen som rör sig över golvet som på en hundutställning.
Annars har jag ägnat hela helgen åt campinglivet. Vi var några stycken som var ute och tältade lite i skogen. Ett 20-mans militärtält på fyra personer blir ganska rymligt trots allt. Tyvärr hamnade vi vid en snöskoterled. Antingen bor det många handikappade i de här trakterna eller så har dom något annat handikapp än de rent kroppsliga. För snöskotern är väl till för handikappade?
Dagbok torsdag 25 februari
Min födelsedag var det idag. Första gången jag inte var hemma på en sådan dag. Vi hade ett trevligt möte i ett sällskap jag ingår i. Kanske ingen sekt precis men vi dricker sprit.
När jag fyllde tjugo var det dags att besöka systembolaget. Kanske skulle jag köpa något åt mina föräldrar. Jag gillade inte alkoholhaltiga drycker förrän jag fyllt minst 25. Idag var jag också på systemet. Köpte några flaskor punsch. Precis som då fick jag visa legitimation. Under femton år har jag visat legitimation. Börjar bli lite tjatigt. En del blir smickrade, jag blir ingenting. Killen före mig gjorde stor affär av det. 25 år och behöva visa leg! Vilken grej skrek han ut. Jag var tyst.
Nu är jag lite trött efter ett intensivt möte med öl, snaps och punsch. Inget mer att säga om denna dag.
Trött, trött, trött...
När jag fyllde tjugo var det dags att besöka systembolaget. Kanske skulle jag köpa något åt mina föräldrar. Jag gillade inte alkoholhaltiga drycker förrän jag fyllt minst 25. Idag var jag också på systemet. Köpte några flaskor punsch. Precis som då fick jag visa legitimation. Under femton år har jag visat legitimation. Börjar bli lite tjatigt. En del blir smickrade, jag blir ingenting. Killen före mig gjorde stor affär av det. 25 år och behöva visa leg! Vilken grej skrek han ut. Jag var tyst.
Nu är jag lite trött efter ett intensivt möte med öl, snaps och punsch. Inget mer att säga om denna dag.
Trött, trött, trött...
Dagbok onsdag 24 februari
Idag har jag tänkt en miljard tankar. Har jag slappat på jobbet tro? Kanske inte så farligt men förmodligen är det vissa andra dagar som är väl ansträngda.
Kom att tänka på att jag fyller år nu fram på vårkanten. För länge sedan hade jag som mål att det skulle komma ett visst, ganska stort antal, människor till mig på födelsedagen. Utan injudan alltså. När dagen närmade sig fegade jag ur och skickade ut en massa inbjudningar. Jag tror målet uppfylldes. Egentligen helt emot mitt normala sätt att fungera. Jag brukar aldrig be om något och minst av allt om sällskap. När jag sedan återgick till den gamla fina principen att inte påminna om min existens fick jag äta tårta i en vecka efteråt.
Kom att tänka på att jag fyller år nu fram på vårkanten. För länge sedan hade jag som mål att det skulle komma ett visst, ganska stort antal, människor till mig på födelsedagen. Utan injudan alltså. När dagen närmade sig fegade jag ur och skickade ut en massa inbjudningar. Jag tror målet uppfylldes. Egentligen helt emot mitt normala sätt att fungera. Jag brukar aldrig be om något och minst av allt om sällskap. När jag sedan återgick till den gamla fina principen att inte påminna om min existens fick jag äta tårta i en vecka efteråt.
Nu har jag kommit igång på allvar med att röja upp efter en massa lediga helger. Det blir lätt en stora högar med viktiga papper. Bland annat hade jag inte betalat hyran för januari. Min räddning var kanske att jag betalat för februari. Men bor man i bostadsrätt och är med i styrelsen kanske det är mindre risk för vräkning.
Jag lagade till en improviserad wok idag med kycklingfilé, som vanligt. Jag lever på det, finns alltid i frysen. Man tar fram en bit och tinar. Under tiden skär man till några grönsaker som kan finnas hemma. Idag var det frysta broccolibuketter och gul lök (inte fryst). Wokade nudlar (kokta först) och sedan hoi-sin sås, riven lime och riven ingefära och vips var en kanonmiddag klar på 10-15 minuter. Märkligt egentligen att jag som handlar så sällan har både färsk ingefära och färsk lime hemma. Undrar hur det gått till?
10 minuter efter middan var köket städat också. Jag var nog allt lite imponerad tror jag.
Dagbok tisdag 23 februari
Ytterligare en jobbig dag på mitt arbete. En massa kablar och jox som vanligt. När dom andra gick hem tog jag en liten bilutflykt på drygt 20 mil. Bra avkoppling tycker jag. Man måste ju hinna fundera lite på dagarna också. På radion skulle några tjejer berätta vad som var bra med killar och vad dom tände på hos killar. Jag lyssnade lite intresserat men som vanligt kände jag inte igen mig i beskrivningarna. Efter en stund blev jag räddad av bilradion som slocknade alldeles av sig själv. Den ville inte starta igen utan behövde kylas av först. Då kunde jag fantisera alldeles själv utan inblandning av näsvisa låtsastyckare. Det kändes genast mycket bättre.
Jag tyckte att jag ideligen blev omkörd av gamla slitna Volvo 240 som gungade fram i alltför hög fart. Samhällets utslagna trodde jag. Fenomenet kan också ha berott på att jag körde mellan Kramfors och Härnösand.
Nu är klockan 22 och men trodde den som vanligt var 23.30 som den brukar vara när jag kommit hem från jobbet. Igår alltså, jag anpassar mig så fort. Är det IQ, EQ eller kanske DM? Vanligt hederligt dåligt minne alltså.
Jag tyckte att jag ideligen blev omkörd av gamla slitna Volvo 240 som gungade fram i alltför hög fart. Samhällets utslagna trodde jag. Fenomenet kan också ha berott på att jag körde mellan Kramfors och Härnösand.
Nu är klockan 22 och men trodde den som vanligt var 23.30 som den brukar vara när jag kommit hem från jobbet. Igår alltså, jag anpassar mig så fort. Är det IQ, EQ eller kanske DM? Vanligt hederligt dåligt minne alltså.
Dagbok lördag 20 februari
Solen glittrade i snön och jag kämpade på med snöskorna som vanligt. Efter fem timmar ute i snön var jag helt apatisk. Kan ha berott på närings- och/eller vätskebrist.
Tidig middag för att hinna med familjeföreställningen på bion. Bara par så långt ögat nådde. Kille tjej, man kvinna, tjej kille och så vidare. Och så jag då förstås. Dom verkade ha suttit där i mycket god tid. Jag fick en riktig nackknäckarplats alldeles för långt fram.
Hur hinner dom med att äta middag? Jag hade uppenbara problem med den biten och fick springa genom stan. Först tänkte jag mig en bio och några mindre besök i krogsvängen. Efter filmen, Under solen, var planerna som bortblåsta och existensiella frågor förmörkade himlen. Nu har jag druckit massor av vatten och resterna av middagsvinet. Ingen Helena Bergström i sikte så jag somnar istället. Istället för vadå? Bra fråga säger jag och somnar in
Tidig middag för att hinna med familjeföreställningen på bion. Bara par så långt ögat nådde. Kille tjej, man kvinna, tjej kille och så vidare. Och så jag då förstås. Dom verkade ha suttit där i mycket god tid. Jag fick en riktig nackknäckarplats alldeles för långt fram.
Hur hinner dom med att äta middag? Jag hade uppenbara problem med den biten och fick springa genom stan. Först tänkte jag mig en bio och några mindre besök i krogsvängen. Efter filmen, Under solen, var planerna som bortblåsta och existensiella frågor förmörkade himlen. Nu har jag druckit massor av vatten och resterna av middagsvinet. Ingen Helena Bergström i sikte så jag somnar istället. Istället för vadå? Bra fråga säger jag och somnar in
Dagbok fredag 19 februari
| När jag varit på jobbet i en halvtimme kom den krypande, paniken. Hur ska det här gå? Inte bra tänkte jag om de oöverstigliga hindren som restes för att hindra mig i jobbet. Jag bet ihop och framåt eftermiddan började det ljusna. Dom försvann en efter en, mina arbetskamrater. När dom var borta allihop började det pipa och lysa rött. Inte bra. Inte bra alls. Jag knappade febrilt för att få bort de röda lamporna. När dom väl slocknat sprang jag snabbt ut därifrån. Här kan man bli kvar hela natten var min tanke. En skrämmande tanke. Med tanke på att jag redan tillbringat två nätter där redan. Sedan kom jag hem till det svarta hålet. En obligatorisk depprunda på sängen och sedan bet jag ihop igen. En cykeltur var precis det jag längtade efter. Fincykeln skulle det vara. Först kollade jag in biorepertoaren, inget att jubla över. Sedan cyklade jag omkring lite i snöfallet. Kändes precis som vanligt. Min planhalva liksom. En säregen och skön känsla när dubbarna får väsnas lite i asfalten. Jag cyklade genom gångtunneln på gångarnas sida så pass fort att en kille kände sig föranledd att göra en häftig manöver. Den slutade med ett platt fall. Inga dubbar där inte. Lite vemodigt kunde jag konstatera att en av mina favoritflickor var hemma alldeles ensam. Att jag var ensam ute på cykeln var liksom inget bekymmer i det sammanhanget. Gäller det omvända förhållandet tro? Jag justerade växlarna istället. Man kan väl inte cykla omkring med en rasslande växel. Nere på stan förekom en sådan. För stor ram dessutom. Ack, ack och ack, vad är det för fel på mänskligheten? Nu är det gäspdags trots att klockan bara är halv tio. Nu tänker jag definitivt inte bita ihop. Snart sover jag sött och drömmer kanske om hur solen glittrar i snön där jag kommer flygande på mina snöskor. | |
Dagbok torsdag 18 februari
Ännu en sen arbetsdag. I och för sig blev klockan bara ett idag. Kanske lite förmildrande att jag började arbetsdagen halv elva.
Jag har märkt att det går att hinna med hushållets mest elementära skötsel om man försöker vara åtminstone lite effektiv. Man plockar ur diskmaskinen på morgonen. Det tar faktiskt nästan ingen tid alls, bara man sätter igång. När man ätit middag plockar man i allt och startar den. Innan man går på jobbet startar man tvättmaskinen. När man kommer hem startar man torktumlaren. Det är nästan inte ett dugg jobbigt egentligen men ack så svårt att komma till skott.
Inga teorier idag tror jag. Kanske för att jag bara umgåtts med apparater och maskiner mest hela dagen. Inte så inspirerande faktiskt. Nä, jag verkar inte ha tänkt en enda vettig tanke på hela dagen.
Jag har märkt att det går att hinna med hushållets mest elementära skötsel om man försöker vara åtminstone lite effektiv. Man plockar ur diskmaskinen på morgonen. Det tar faktiskt nästan ingen tid alls, bara man sätter igång. När man ätit middag plockar man i allt och startar den. Innan man går på jobbet startar man tvättmaskinen. När man kommer hem startar man torktumlaren. Det är nästan inte ett dugg jobbigt egentligen men ack så svårt att komma till skott.
Inga teorier idag tror jag. Kanske för att jag bara umgåtts med apparater och maskiner mest hela dagen. Inte så inspirerande faktiskt. Nä, jag verkar inte ha tänkt en enda vettig tanke på hela dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)